18.
att vakna upp av att inte kunna få luft eller att ta bort allt och
stirra upp i ett vitt tak, inbila sig att man tog sig tid att tänka.
istället för att läsa gramatik.
på fredag tar jag examen. (om)
om man hade förstått lite mer av hur andra människor tänker om en
eller om andra människor lite mer hade förstått en själv. det är mitt
fel säger hon men hon säger också att jag inte kan ändra på det.
så ber hon mig igen att sluta vara en öppen bok, men hur mer
utlämnande kan man va än att visa varje sida utan att dölja. allt syns.
om man bryr sig säger hon och ber mig börja vara mer tyst.
år 2013. allt som har en bra början borde få ett bra slut.
10.
andas.
längtandes, berusade.
& att inte hinna slutföra det ena förens man är inne i det andra. & att inte ens där i dendär
soffan är pulsen normal och det är kanske där och med detdär sällskapet den borde vara
det mer än någonannanstans. ligg ner och blunda säger hon. andas. jag kan inte.
5.
"som eld" brukade hon säga sen grät hon. inte jag.
jag är tyst för dom jag borde berätta allt åt och ljuger för de andra inkl mig själv.
jag älskar den som att det var sommaren och jag hade velat rymma den med
eller utan dig. ibland, ganska så ofta så ser jag hur de ser igenom. det är vinet.
hon bekräftade allt det jag hade att säga men jag sa heller inte hela sanningen.
jag har aldrig ljugit för henne. om inte ljuga är att låta bli. jag vet inte om hon var
trött på att se mig i den vinröda stolen igen eller om hon ens förstår mig.
Jan. 9, 2012
vet inte varför jag är kvar. ingen mening, men ingen mening att inte heller.
det är skönt att julen är slut. jag kommer inte komma ihåg den, jag ogillar den.
har alltid gjort. och jag har inte hållt min läxa och inte heller mina löften och jag
har inbillat mig att jag inte visste om dom.
jag hade glömt hur underbart det är att komma hem. jag kommer sakna här,
det är inte många månade kvar.
det är skönt att julen är slut. jag kommer inte komma ihåg den, jag ogillar den.
har alltid gjort. och jag har inte hållt min läxa och inte heller mina löften och jag
har inbillat mig att jag inte visste om dom.
jag hade glömt hur underbart det är att komma hem. jag kommer sakna här,
det är inte många månade kvar.
Jan. 25, 2012
hon sa att man skulle våga gråta eller att man behövde gråta för att släppa och förlåta
och det är nog vad jag har gjort denna veckan. jag orkar inte det mer nu..
han sa att man skulle skratta åt det, skratta och förlåta men att förlåta va det viktiga.
han sa att man skulle se saker som småsaker så skulle det inte beröra en som det gör.
och det är nog vad jag har gjort denna veckan. jag orkar inte det mer nu..
han sa att man skulle skratta åt det, skratta och förlåta men att förlåta va det viktiga.
han sa att man skulle se saker som småsaker så skulle det inte beröra en som det gör.
Maj 31, 2012
allt ligger i lådor, jag vill bort och jag vill stanna kvar.
jag vill ha höst och jag är sjuk rädd för den. jag har
tenta ångest och jag skiter i vilket. det är tomt innanpå
och utanpå. sex dagar kvar till sommarlov.
igår sa hon till mig att det finns vissa saker jag måste göra.
saker jag inte kan göra och som jag egentligen vägrar att
göra men som jag måste göra. man kan ju tycka att det
bara är att göra det och det är väl det jag måste. men det
tar emot.
jag vill ha höst och jag är sjuk rädd för den. jag har
tenta ångest och jag skiter i vilket. det är tomt innanpå
och utanpå. sex dagar kvar till sommarlov.
igår sa hon till mig att det finns vissa saker jag måste göra.
saker jag inte kan göra och som jag egentligen vägrar att
göra men som jag måste göra. man kan ju tycka att det
bara är att göra det och det är väl det jag måste. men det
tar emot.
senseptember.
det var mörkt när jag gick hem från jobb ikväll. det är en ny tid som kommer nu.
sommaren gåröver till hösten och hösten brukar innebärad förändring. jag har haft
en underbar tid. såbra att jag inte hade kunnat återberätta det åt någon som inte
har varit delaktig i den. såbra så jag inte har märkt hur någonting ont i mig har
börjat komma igen, hur det har urartatsig mellan skratten och ruset och jobbet.
jag sa till mamma att denna sommaren har varit den bästa sommaren i hela mitt
liv att det har varit den bästa tiden i hela mitt liv. hon såg inte nöjd ut, kanske för
att hon inte varit så närvarande i den. men jag ljög inte, jag gör inte det så ofta
längre.
jag hade ingen ångest inatt när jag la mig.
ändå märker jag hur den tycker jag ska ha det.
5.
inatt sover jag sista natten på anneberg. & jag ska inte tillbaka igen. aldrig.
tre år har gått fort men jag är såmycket annat än för dom tre år sedan. allt
är såmycket annat. imorgon bor jag på amiralsgatan, imorgon är malmö
min stad påriktigt. & jag vet inte riktigt vad det kommer betyda för mig eller
vad resten av året kommer göra med mig. men ingenting har nog någonsin
varit så bra som nu.
4.
jag hade glömt hur det kändes. hur allting inuti är helt tomt och ändå vill explodera.
hur ont det gör och hur det inte går att andas in luft i lungorna fast att man försöker.
januari och februari har kanske varit lite för bra. jag har kanske varit lite för glad,
lite för lite självkritisk och orädd. jag har försökt gråta. det va det hon sa till mig att
jag var tvungen att göra. gråta och andas. men jag har inte gjort det, inte fast jag
hade laddat ner gråtfilmer, läst dagböcker och pratat med min syster. ibland undrar
jag om jag känner någonting alls. eller om jag stänger av allt tills någonting litet
kanske tom meningslöst råkar komma fram och det är då jag håller på att gå sönder.
det är då jag känner allt och det är då det känns som att jag ska gå sönder.
att gå tillbaka till där jag va den sommaren, den hösten finns inte. det får inte finnas.
men det är bra nu. och jag ska börja andas igen, se mig själv på insidan, studera hur
luften är varmare på utandningen än på inandningen och hur varje liten millimeter av
hud känns mot sitt underlag. det hjälper säger hon.
3.
jag har behov av att utrycka mig med ord. kankse för att jag om några månader
ska gå tillbaka och komma ihåg precis hur jag kännde. komma ihåg dofterna
och musiken och färgerna. som nyss för ett år sen. fast dit vill jag aldrig igen.
jag är bakfull och har vinmage och ska snart öppna kvällens flaska. jag är inget
vidare sugen men inte heller på att sitta här och låta bli. jag stressar upp mig
i förväg om luften och besvären men egentligen sitter det nog bara i huvudet.
jag borde sluta. det är konstigt hur det alltid är mig det är nått onormalt fel på.
2.
jag känner inte igen mig själv. jag är ett stort fån. tänker på saker jag ska säga
men så hör jag hur helt andra saker kommer ur min mun utan någotsomhellst
samanhang eller relevans. och bara hur jag rör mig eller sitter ner i situationen
är inte riktigt jag. och jag vet inte om jag gillar det..
det är lite samma sak som med att exjobbet har börjat. där jag ska vara bland
dedär folket, i dedär lokalarna och med allt som det kommer att innebära är lite
för bra för att vara jag. det är precis där man vill vara hellre än någonting annat
men också dit man inte ens kan föraställa sig bli verklighet. och där är jag.
där ska vi va hela våren. jag har ett eget skrivbord, en stol. vi kommer va en del
av gänget. det är sjukt.
jag borde har fjärilar i magen och gå på små rosa moln.
och det gör jag kanske men samtidigt är det en stor jävla sten som trycker ner mig
i båda fallen. jag borde lära mig bli mindre självkritisk. jag borde sluta va såjävla feg.
januari har aldrig varit såhär bra!
1.
jag och allt med mig är tillbaka på anneberg. det är fint, jag tycker om här.
mycket händer och så händer det ingenting. jag har varti ledig förlänge,
jag har haft förlite måste göra saker och så har jag druckit förmycket vin.
men allt börjar snart. allt blir seriöst snart. det skrämmer mig nog mer än
vad det glädjer. hur gör man, vad gör man, är det såhär man blir vuxen.
125
det är slut nu. vart tog höstterminen vägen.
jag har en klump i halsen hela tiden. det kommer brist men det har inte gjort det än.
jag vill inte åka hem. jag vill vara kvar här. folk har börjat lämna, några åker varje dag.
på lördag är det min tur. jag kommer sakna. mycket. och hur människor man nästan
precis har fastnat för helt plötsligt inte kommer finnas omkring en längre. hur det kommer
att fortsätta sina liv i israel, stockholm, valencia och jag i malmö. 5 månader är förlite.
om 8 minuter är det 21 december 2012.
122
fem dagar kvar kvar tills jag är i sverige.
två dagar kvar tills jag står framför x antal personer och redovisar på engelska.
kan ju tyckas inte vara något speciellt men med den engelska jag hade när jag
åkte hit var det kanske så orimligt att jag faktiskt gör det. jag är nervös och inte.
jag har varit sjuk. det va sista helgen i helgen och jag orkade inte ens gå ut för
att handla medicin. jag är bättre nu men inte bra. trist. jag kommer alltså inte
hinna med min att göra innan jag åker hem lista innan jag åker hem.
och så har jag börjat packa ner mitt limegröna rum i väskor.
117
jag har börjat att inte kunna sova. man kan ju tro att det är redovisningen som
gör sig påminnd. men jag tror inte det. jag är rädd tror jag. rädd för hur jag
lämnade allt bakom mig som jag tänkte att jag skulle göra, hur jag inte ha gråtit
på nästan fem månader, hur jag har mått bra & varit orädd och för att det
kanske kommer bli annorlunda hemma igen. om man kommer komma tillbaka till
där man var eller om det fortsätter från här. om det är jag bestämer det eller
om det bara bli. för mycket är inte det samma, mycket är mycket bättre.
jag hittade ett gamalt mail. kloka ord!
"I all vår iver att hinna med allt så missar vi oftast det som ger oss livskvalité.
Sökandet och oron kommer att finnas hela tiden som en spegel. Det västa är
att spegeln aldrig går sönder. Sätt upp mål, långsiktiga. Mål som ger dig själv
styrka och andra glädje. Att ge är det finaste vi kan göra, både för en själv
och för andra. Fokusera på dig själv och försök att se dig i en tidslinje från
idag och 50 år framåt. Om du inte gillar det du ser, ändra på det. Den dag du
förstår min ide att det inte finns några fula människor (utseendemässigt ),
bara olika !, så är du lika tokig som jag. Hela livet är en balans mellan allt galet
och klokt - Ta alltid ett steg framåt, titta inte bakåt, det gör dina vänner åt dig.
Oron och tvivel kommer alltid att finnas i ditt liv, likaväl som glädjen och
kärleken. Sök & lev"
Oron och tvivel kommer alltid att finnas i ditt liv, likaväl som glädjen och
kärleken. Sök & lev"
117
december. det känns så konstigt. och det är kanske inte så konstigt för
jag har fortfarande tjugo grader i solen, nymogna apelsiner och ingen snö.
tiden är ganska så konstig just nu. jag räknar ner för att åka hem, jag räknar
ner för att lämna mitt hem och jag räknar ner för att redovisa projektet. jag vet
inte om jag tycker om det eller inte. men jag kan nog ändå längta till anneberg,
till mina saker, till malmö och samtidigt så hade jag kunnat spola tillbaka tiden
några månader och få uppleva valencia igen. det är tio dagar kvar.
det är ingenting.
87.
det där med tiden.
hanna har kommit och åkt. familjen också. och vi har flygit till malta & tillbaka
och till portugal & tillbaka. nu är jag själv igen. och det är bara sex veckor kvar.
det är lite tomt. jag saknar det där med att någon är där när man kommer hem
och man får fråga och berätta om hur dagen har varit. och det där med att laga
mat ihop och äta den. eller det där med att dricka vin och slippa gå på crazy party.
det har varit den kanske längsta helgen någonsin. jag har gått (går) på detox viket
innebär inget rödvin, inga cigg, inget kött eller mejeri. det har också inneburit att
jag inte har kunnat delta i samkvämliga aktiviteter med tanke på att jag säkerligen
skulle ha gett mig på vinet. det gick fram tills nu. trist.
67.
jag fick ett långt mailj igår. det stod att ibland kan miljöombyte göra under.
det stod att hon trodde det hade kunat vara så med mig. hon har kanske rätt.
jag mins inte den där känslan av det där jag skrivit och jag minns inte heller
den där känslan av att sitta inne med de där fyra väggarna och inte kunna gå ut.
jag ser tillochmed fram emot dom. de kommer aldrig mer att bli som då.
valencia är fint!
tomt.
vissa dagar känner man inte sig. andra dagar undrar man om man någonsin har gjort det.
värst är när somliga trodde sig göra det och komentera hur fel de måste haft. hur mycket
som kan dölja sig under ytan. hur mycker man kan hålla en mask och försöka ha kvar den.
jag är trött på mina fyra väggar på mina uppstoppade djur och mina kuddar och alla prylar.
jag längtar efter stränder och främlingar
och nytt land, ny stad.
jag har börjat packa ihop.
värst är när somliga trodde sig göra det och komentera hur fel de måste haft. hur mycket
som kan dölja sig under ytan. hur mycker man kan hålla en mask och försöka ha kvar den.
jag är trött på mina fyra väggar på mina uppstoppade djur och mina kuddar och alla prylar.
jag längtar efter stränder och främlingar
och nytt land, ny stad.
jag har börjat packa ihop.
23.
jag fick blomsterbud precis. det fick jag för ett år sen också.
mycket händer på ett år. mycket kan hända på ett år.
jag vet inte om jag mest längtar tillbaka eller frammåt.
mycket händer på ett år. mycket kan hända på ett år.
jag vet inte om jag mest längtar tillbaka eller frammåt.
