117
december. det känns så konstigt. och det är kanske inte så konstigt för
jag har fortfarande tjugo grader i solen, nymogna apelsiner och ingen snö.
tiden är ganska så konstig just nu. jag räknar ner för att åka hem, jag räknar
ner för att lämna mitt hem och jag räknar ner för att redovisa projektet. jag vet
inte om jag tycker om det eller inte. men jag kan nog ändå längta till anneberg,
till mina saker, till malmö och samtidigt så hade jag kunnat spola tillbaka tiden
några månader och få uppleva valencia igen. det är tio dagar kvar.
det är ingenting.
Kommentarer
Trackback
