12.
tvåtusenfjortan hade kunnat vara som fem år eller fyra eller sex.
så har det bara gått några månader. det händer saker. vi väljer
vägar, inser att dom va fel och så byter vi. vi faller och så hamnar
vi på toppen igen. just nu är jag så högt att jag kan se över alla.
det var någonting direkt som fick mig att älska ditt hår utan att jag
ens hade fått dra fingrarna igenom det. jag hittade en plastgroda
och så pussade jag den. några timmar senare låg någon med huvudet
mot mitt bröst och pratade om universum och om hur fint allt kan vara
om man väljer att ha det så. det är som att det inte har hänt.
fånig känner jag mig och lite förvirrad och så jävla helvetes glad.
sjukt är det. tiden.
Kommentarer
Trackback
