When all else is lost the future still remains.

tvåtusenfjortan hade kunnat vara som fem år eller fyra eller sex.

så har det bara gått några månader. det händer saker. vi väljer

vägar, inser att dom va fel och så byter vi. vi faller och så hamnar

vi på toppen igen. just nu är jag så högt att jag kan se över alla.

 

 

 

det var någonting direkt som fick mig att älska ditt hår utan att jag

ens hade fått dra fingrarna igenom det. jag hittade en plastgroda

och så pussade jag den. några timmar senare låg någon med huvudet

mot mitt bröst och pratade om universum och om hur fint allt kan vara

om man väljer att ha det så. det är som att det inte har hänt.

 

 

fånig känner jag mig och lite förvirrad och så jävla helvetes glad. 

 

sjukt är det. tiden. 

 

det har varit en jobbig sista tid för dig morfar,

du är den sista jag önskar skulle behöva ha det så.

det kan inte ha varit lätt för dig att vara tvungen att sitta ner, 

att inte kunna köra bil, klippa någons gräs, hjälpa till eller ställa upp för någon.

jag har inte kunnat göra ens i närheten för dig så som du har gjort för mig

och jag talar säkert för många av erandra härinne också.

 

du är den finaste människan jag vet morfar!

 

jag vet att vi barnbarn hade en speciell plats i ditt hjärta,

för dig var vi; min lilla gräbba eller du lilla lurk.

men jag vet också att du vet att du har och alltid kommer att 

en speciell plats i mitt hjärta också.

 

vi var med dig såmycket ändan sen vi var välldigt små, flera av de tillfällerna är de finaste

minnerna från min barndom. vi plockade midsommarblommor längst landsvägarna,

du byggde midsommarstång och hjälpte oss att binda kransar. vi plockade lingon och

högg gran i angelstadskogarna. vi åkte spark på isarna och grillade korv i snön. vi var

på julotta och åt julottefrukost hos Ingegerd. och du har kört på oss och hämtat oss

och alltid ställt upp från att jag var en liten flicka till tånnåring tills nu. 

 

jag minns så väl när din bruna aldeles förvarma bil stannade utanför huset och jag och

sanna fick följa med till domus och handla. du spelade alltid dansband i bilen och det

låg alltid en påse äpplen i baksätet. jag och sanna fick en varsin kexchoklad och du

drog alltid en vits för kassörskan.

 

jag minns när du kom hem till oss med din stora nyckelknippa och fixade lås till

våra hemliga lådor och flickrum. eller på sommaren när man kom upp till krokvägen

och du låg i hammovken och vilade middag men en tidning framför ansiktet. vi fick

plocka av de första mogna tomaterna i ditt växthus och du bjöd på mosade

jordgubbar med socker och mjölk. jag tror att mosade jordgubbar med socker och

mjölk är det godaste du vet och jag kommer alltid att tänka på dig när jag äter det.

men jag kommer att tänka på dig mycket ändå.

 

bara för att vi inte kommer att få se dig bland oss betyder det inte att du är borta.

du kommer aldrig att försvinna. men jag kommer att sakna dig såhimla mycket morfar!

dina hysteriska vinkningar, din fina skinnväst, dina blommor i trädgården, att se dig

köra omkring på stan eller bara sitta hemma i tvsoffan och titta på trav. 

jag kommer sakna allt med dig!

 

jag och min syster är väldigt olika men vi har alltid gillat och lyssnat på bandet Mando Diao.

när jag bodde utomlands förra hösten släppte de en skiva på svenska med texter ur Gustav

Frödings diktsamling. när jag var tillbaka i sverige igen spelade jag en av låtarna för dig och

du kunde vartenda ord i texten. jag tänkte avsluta med att läsa några rader ur

Strövtåg i Hembyggden:

 

det är skimmer i molnen och glitter i sjön,

det är ljust över stränder och näs.

och omkring mig står den härliga skogen grön,

bakom ängarnas gungande gräs.