6.
söndrig. innanpå, utanpå.
hur jag har fördärvat mig själv, det lilla fina som började komma,
det jag var så glad för. lycklig. som var på riktigt för,
lycklig har jag verkligen varit, lett år mig själ, åt dig och åt allt för
att allt har varit så fruktansvärt jävla fint. lurad känner jag mig, blåst
och blåögd och fördärvad och söndrig och som en stor jävla idiot.
jag har blottat mig själv åt människor jag inte ens känner, velat ge
någonannan sypati och allt jag fått tillbaka är att öpna mina ögon.
att se saker utan att känna och ta ställning efter det.
jag är ingen blåst jävla idiot.
jag kan skylla tusen gånger på mitt eget beteende, på mitt sjuka
jävla jag som vill vara tillags som vill visa hur fin en utsida kan vara
och hur mycket en insida kan klara av. men efter de där tusen
gångerna går det inte mer. sen kan du säga att jag har fula sockar
och så dör jag. då försvinner jag. så kan du ångra dig tusen gånger
eller håna mig för att mitt liv inte passar in i någonannans liv.
det är sånt man får ta.
man lär sig.
kanske.
Kommentarer
Trackback
