21.

det händer förmycket.
det är förmånga tecken.
& det sägs förmycket.
 
jag kan inte göra någonting åt det. mer än att finna mig i det och jag tycker att
jag lite har gjort det nu. ändå fattar jag ingenting och det blir kaos av att försöka. 
jag har gjort emot vad jag är lärd att göra. vad jag alltid har gjort och sett mig borde
göra. jag har totalt blottat och formulerat, med gråt i halsen, i ögonen. och jag är
rädd att jag bara kommer få det tillbaka fel. det får va så då. det får vara värt det.
jag hade inte kunnat göra på något annat vis. blunda, svälja, förtränga, försvinna.
och det är väl kanske tecken på nått bra.
jag ska aldrig göra så igen.
ta bort någon, något.
 
 
 
ändå har jag har dålig magkänsla, jag har haft det hela
dagen. jag litar kanske inte på dig. eller att du får mig
att inte. det är inte jag som väljer orden, punkterna eller
tiden emellan. men det kanske skulle vara lättare så.
bli förlorad än att förlora. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0