26.
jag fyller glaset. skrattar högt och ler och berättar åt folk vad jag älskar livet och
friheten och människorna och omgivningen och allt. hur jag är fri att göra vad jag
vill och hur ingen kan bestämma min framtid, min vardag eller hur jag ska beté mig.
sen vaknar jag och skriker i kudden och hatar och förtränger genom att fylla på
igen eller skruva upp musiken och planera in tiden så jag inte hör eller hinner tänka.
detdär med att skapa nått nytt tillsammans som jag aldrig varit med om som jag
såg fram emot och låtssats att jag är glad att ha förlorat stör mitt huvud, själen.
jag är tappad och vilsen och ensam. inget sker och det sker ännu mindre om jag
inte gör det. jag vill härifrån!
Kommentarer
Trackback
