When all else is lost the future still remains.

det var en man som sa till mig idag att man ska vara lyckligt lottad för det
onormala och konstiga man har i tillvaron och omgivningen och att olyckan,
tårarna eller ledsamheten från det ger en mer lycka och välmående eller 
"ett mer väl-levt liv" som han uttryckte. han sa att de människor som haft en
hel och oförstörd familj, som själva tidigt skaffat sig familj och som har en
stadig inkomst och vardag egentligen är ett gäng olyckliga vandrande själar.
jag kännde mig inte träffad bland dom, men jävla vad allt blev skit.
igår hade jag nog kunnat gå sönder, jag har aldrig upplevt det. hade jag inte
fortfarande kännt mig såhär hade jag nog imopnerats av hur man kan bete
sig i sådana tillstånd, imponerats av hur lite man egentligen vet om sig själv,
sina kännslor och förmågor. jävla vad allt blev fel. jävla vad svag jag är.
jävla vilken midsommar.