svart eller vitt.
det är tydligen så det är nu. det finns visst inget mittimellan.
och jag är inte riktigt mig själv, känner inte mig känns det som,
vet inte vad jag vill eller vad jag tycker eller vad jag egentligen
ens gör här. vet inte heller om jag vill veta. det blir bra säger
de, tror de. och det blir det kanske. men inte nu, inte snart, sen.
det var sommar igår och lite idag också, annars har jag inte riktigt
fått känna den. vi solade och drack vin dassiga och svettiga, ragga-
duchade och avslutade på möllan. imorse ställde jag klockan på sju,
gick ut och somande i solen till tio sen jobb där jag faktiskt börjat
trivas riktigt bra. eller att det är den svarta manen som jag ska dricka
vin med imorgon som gör stället mer behagligt. jag har en blå-
negervän för första gången i mitt liv, om det är okey uttrycka sig så.
och jag gillar honom.
och jag är inte riktigt mig själv, känner inte mig känns det som,
vet inte vad jag vill eller vad jag tycker eller vad jag egentligen
ens gör här. vet inte heller om jag vill veta. det blir bra säger
de, tror de. och det blir det kanske. men inte nu, inte snart, sen.
det var sommar igår och lite idag också, annars har jag inte riktigt
fått känna den. vi solade och drack vin dassiga och svettiga, ragga-
duchade och avslutade på möllan. imorse ställde jag klockan på sju,
gick ut och somande i solen till tio sen jobb där jag faktiskt börjat
trivas riktigt bra. eller att det är den svarta manen som jag ska dricka
vin med imorgon som gör stället mer behagligt. jag har en blå-
negervän för första gången i mitt liv, om det är okey uttrycka sig så.
och jag gillar honom.
halmstad.







♥
sönder.
det var en man som sa till mig idag att man ska vara lyckligt lottad för det
onormala och konstiga man har i tillvaron och omgivningen och att olyckan,
tårarna eller ledsamheten från det ger en mer lycka och välmående eller
"ett mer väl-levt liv" som han uttryckte. han sa att de människor som haft en
hel och oförstörd familj, som själva tidigt skaffat sig familj och som har en
stadig inkomst och vardag egentligen är ett gäng olyckliga vandrande själar.
jag kännde mig inte träffad bland dom, men jävla vad allt blev skit.
igår hade jag nog kunnat gå sönder, jag har aldrig upplevt det. hade jag inte
fortfarande kännt mig såhär hade jag nog imopnerats av hur man kan bete
sig i sådana tillstånd, imponerats av hur lite man egentligen vet om sig själv,
sina kännslor och förmågor. jävla vad allt blev fel. jävla vad svag jag är.
jävla vilken midsommar.
onormala och konstiga man har i tillvaron och omgivningen och att olyckan,
tårarna eller ledsamheten från det ger en mer lycka och välmående eller
"ett mer väl-levt liv" som han uttryckte. han sa att de människor som haft en
hel och oförstörd familj, som själva tidigt skaffat sig familj och som har en
stadig inkomst och vardag egentligen är ett gäng olyckliga vandrande själar.
jag kännde mig inte träffad bland dom, men jävla vad allt blev skit.
igår hade jag nog kunnat gå sönder, jag har aldrig upplevt det. hade jag inte
fortfarande kännt mig såhär hade jag nog imopnerats av hur man kan bete
sig i sådana tillstånd, imponerats av hur lite man egentligen vet om sig själv,
sina kännslor och förmågor. jävla vad allt blev fel. jävla vad svag jag är.
jävla vilken midsommar.
det som sker.
det är midsommar. jag känner ingenting. ingenting alls.
om att komma till insikt.
jag stänger av migsjälv ibland mer än vad det låter, det är egentligen ganska
så obehagligt i längden men oftast uppskattat för stunden. det är så på jobb
ibland men det hände ikväll också och sen minns jag inte hur jag kommit fram
till olika saker. jag bara gör och blir besviken eller lättad efter, i förmiddags
gillade jag mig, ikväll gör jag deffinitivt inte men kom nog fram till saker istället.
jävla vad jag kan va en svag människa.
mitt hem har varit som ett hostel några dar. utlänska män har tvättat sina
kläder i mitt handfat, drukit vin ur mina kaffekoppar och sovit på min balkong.
det var ganska så mysigt egentligen men jag hade jobbdagar och var inte alls
specietllt sugen på att vara vaken hela dygn och röka ciggaretter hela natten
och gå in i sians med musiken, musiken kom jag förvisso ínte ifrån ändå och
den passiva rökningen är ju knappast bättre men jag hade sängläge iaf och
överlät mitt uterum.

så obehagligt i längden men oftast uppskattat för stunden. det är så på jobb
ibland men det hände ikväll också och sen minns jag inte hur jag kommit fram
till olika saker. jag bara gör och blir besviken eller lättad efter, i förmiddags
gillade jag mig, ikväll gör jag deffinitivt inte men kom nog fram till saker istället.
jävla vad jag kan va en svag människa.
mitt hem har varit som ett hostel några dar. utlänska män har tvättat sina
kläder i mitt handfat, drukit vin ur mina kaffekoppar och sovit på min balkong.
det var ganska så mysigt egentligen men jag hade jobbdagar och var inte alls
specietllt sugen på att vara vaken hela dygn och röka ciggaretter hela natten
och gå in i sians med musiken, musiken kom jag förvisso ínte ifrån ändå och
den passiva rökningen är ju knappast bättre men jag hade sängläge iaf och
överlät mitt uterum.

du är..
tidenförsvann. tillskillnadfråninnan. och den är över nu eller de är,
fast vi vet inte om vi klarat men vi skiter i det, vi åkte hem istället,
förträngde. vi har sommarlov nu, utan ångest. och vi är tillbaka.
mammas nya lägenhet är mysig, betydligt bättre än innan, jag kan
redan säga hemma där fast jag bara vatt där en vecka och inte sovit
på samma plats en enda natt. jag hade också velat kunna som hon.
sanna va där också och de små gossarna som visst kommer från
samma ägg, som är samma lilla kille fast två. konstigt och häftigt.
vi drack förmycket vin, skrattade och grät, plockade blomster och
smultron och låtssades va kära, för det var jag inte. och så spelade
lillebror live i parken och en man i samma park en annan kväll gjorde
mig livs avensjuk. så vill jag också ha det. så ska jag ha det sen. igen.
jag har börjat jobba men jag vet inte om jag gillar det än. jag gillar
att lyssna när de gamla berättar saker och jag gillar att de gillar att
jag lyssnar och så gillar jag den svarta mannen från elfenbenskusten.


fast vi vet inte om vi klarat men vi skiter i det, vi åkte hem istället,
förträngde. vi har sommarlov nu, utan ångest. och vi är tillbaka.
mammas nya lägenhet är mysig, betydligt bättre än innan, jag kan
redan säga hemma där fast jag bara vatt där en vecka och inte sovit
på samma plats en enda natt. jag hade också velat kunna som hon.
sanna va där också och de små gossarna som visst kommer från
samma ägg, som är samma lilla kille fast två. konstigt och häftigt.
vi drack förmycket vin, skrattade och grät, plockade blomster och
smultron och låtssades va kära, för det var jag inte. och så spelade
lillebror live i parken och en man i samma park en annan kväll gjorde
mig livs avensjuk. så vill jag också ha det. så ska jag ha det sen. igen.
jag har börjat jobba men jag vet inte om jag gillar det än. jag gillar
att lyssna när de gamla berättar saker och jag gillar att de gillar att
jag lyssnar och så gillar jag den svarta mannen från elfenbenskusten.


dagarna på dagarna.
vi går upp sen går vi och lägger oss, tiden däremellan finns på
på nått vis inte påriktigt, den bara sker. den är hemsk och lite
mysig men framförallt fruktansvärt jobbig. vi har varit sjukt flitiga,
tidigt till sent, glömt bort lunch och rast och tvätt-tider. när man
väl börjar går det som automatiskt men vi vet inte om vi lär oss,
vi gör det iaf. det är bara en dag kvar sen skiter jag i om jag failar
eller klara, sen har jag sommarlov och tänker inte försöka hitta
formler eller räkna ut nedböjningar på länge..
uh!
hade velat ha någon, någon som va lite smartare i vissa sammanhang och
kunde underlätta livet lite för mig just nu för dethär har jag nog aldrig upp-
levt innan. total stress-panik-plugg-ångest-dagar och det har inte gett med
sig än. jag längtar till onsdagkväll så jag blir illamåénde av tanken och jag
längtar hem så jag kan börja gråta bara av att jag vill ha dessa dagarna
att försvinna och hellst utan att kugga med iaf försvinna. jag hatar detta!
kunde underlätta livet lite för mig just nu för dethär har jag nog aldrig upp-
levt innan. total stress-panik-plugg-ångest-dagar och det har inte gett med
sig än. jag längtar till onsdagkväll så jag blir illamåénde av tanken och jag
längtar hem så jag kan börja gråta bara av att jag vill ha dessa dagarna
att försvinna och hellst utan att kugga med iaf försvinna. jag hatar detta!
...
matten är över och mekaniken är nära. och jag kan inte med ord beskriva
hur illa jag tycker om den kursen. det kommer bli en jävla skit vecka. hej.
hur illa jag tycker om den kursen. det kommer bli en jävla skit vecka. hej.