...

jag vill inte tro på allt hon säger men jag gör det och jag vet
inte om jag gillar det eller inte men det spelar förmodligen
ingen roll. det är semester nu och det är rätt så behövligt för
jag har visst rätt så mycket som behöver tiden. jag ser fram
emot den och inte.


outsagda.

det som händer i oslo är sjukt. jag fick en tant att börja gråta idag sen fick
hon mig att gråta också. jag borde inte berättat. man borde inte klaga själv.
hur såmånga familjer plötsligt slutar existera. hur min fortfarande finns kvar.


jag jobbar tre pass till sen vill jag egentligen inte jobba något mer. jag vill ha
sommarlov och semester och njuta av att vara uttråkad och inte behöva göra
någonting eller av att göra. fast det har varit lite som semester nu också, vi
har varit utomlands och drukit vin, ätit på restaurang och tagit bilen till saker
som fallit oss in. jag hade också velat ha en bil. hade alltid velat kunna åka till
saker som fallit mig in och så skulle jag vilja vara mer o-fattig förtillfället.


det är grått ute och inne.
men hon har hjälpt mig lite tror jag.
närsomhellst och du är där igen.

att börja om.

hade velat att någon skulle varit med för att förkalar mer i efterhand.
just nu känns alla ord för beskrivandet dumma och det är sjukt hur
någon annan så bra kan veta så mycket om någon så förmig helt sjukt.
jag var ledsen igår, jag har aldrig upplevt det innan. inte påriktigt.
jag tyckte om det.


när jag kom hem stod en man med rosé utanför porten. rosén hade
inte spelat någon roll, bara det att inte låsa upp och inte behöva vistas
ledighetsensam gjorde mycket. sen gjorde vi andra förfestsällskap
i parken. det var en bra kväll.



för att fatta vad som betyder nått.

en sån plats sådär vid havet, i en tallskog med sådär enbart vackra människor
och rödvin och musik. det va ungefär sådär som jag hade föreställt mig. om jag
bara hade kunnat sluta göra av andra. men det va en bra helg.
det är mindre bra att komma hem och lukta skit och plocka fästingar och inte
orka duscha.




och jag saknar.

iväg.

Öland Roots 2010 from Olof Svensson on Vimeo.


vidare eller tillbaks.

söndagsångest mer än vanligt, mycket mer. jag borde inte bruka
alkohol just nu. borde inte sätta mig i situationerna, borde inte gå
hem ensam. så har jag ändå köpt två boxar och har en halvliter
wiskey till helgen. jag är iaf inte här och inte ensam utan i tält och
i tallskog nära havet. så ska det inte regna längre. tänker att det
kommer bli en bra helg.




sen börjar jag om på måndag. eller jag börjar nu men påriktigt då.
som att säga välkommen hem vid ett vägskäl och mena det.


...

jävla skit.


utan tydlig mening.

förra veckan försvann, denna är också påväg. jag jobbar sen åker jag
sen när jag kommer tillbaks jobbar jag igen. så går det runt. jag gillar
det för jag tänker inte och helgen blev som hoppats. nästa ska bli regn
men jag ser fram emot den också. ikväll blir det vin och live och melon
i parken. det är faktiskt mer än halva sommaren kvar. jag ska sluta
längta efter hösten.

men jag känner inte för att höra vad va det jag sa eller jag visste det
eller jag bara väntade på det. jag vet inte själv ens hur bara att eller
förmodligen.


vet inte vad du ger mig..
framtids-skugga.

forma en sanning, bära den.



så var det igår, grill med johanna och rödvin med alain, idag är det molnigt. det gör
mig ingenting. jag ska jobba sen ska jag sätta mig på tåget till dit där det aldrig regnar.
jag ska bo i stuga och dricka rödvin och grilla och sola och inte tänka på såmycket
på såmycket  annat än just där. skönt!

för jag försöker, det gör jag faktiskt.
men ingenting är rimmligt, inte ens lite.


att inte veta.

man hinner tänka ganskasåmycket när man sitter och väntar på att någon ska försvinna.
det är en ganska så facinerande upplevelse, obehaglig och välldigt fin på samma gång.
ibland tänker jag att jag är ganska så känslolös eller att jag tar ganska mycket ganska 
lätt eller att det sätter sig någonstanns och väntar på ett tillfälle. som förra helgen och
som inatt. nu finns ingenting. fast det va inte så innan i veckan. jag kollade på mim igår,
det var förmodligen därför. sen är jag avensjuk, det är inte heller likt mig. men jag kan
inte för när jag försöker fattar jag inget och kommer på förmycket, för fel.
jag vet inte vad vi var.
en större saknad.



som sagt.

jag ringde idag och mådde illa, behövde en annan sorts röst, den hjälper mig
inte längre, jag har nog insett det nu. ändå forsätter jag. beroende, behövlighet.
jag var inte bakfull, det var konstigt för jag minns inte riktigt hur jag kom hem
fel innan jag hittade rätt. jag har inte haft söndagsångest förrens nu och jag
tänker sova bort den. det har varit en bra helg, bra men ensam trots konstant
umgänge.


jag och martin åkte inlines ut till ön idag, satt på bryggan och kollade på blixtrar
över danmark. det var mysigt. åskan är overklig på nått vis, obehaglig och fin.


idag.




syster och hennes små sjömen har varit i malmö idag, hade valat ha
er här alltid. ♥

RSS 2.0