tvåtusenelva.

jag försvann för några veckor sen, inte bara här. från mig själv och allt som brukar
vara runt mig också. det va konstigt men skönt och obehagligt och jag ska tillbaka
nu. det va ingen svacka, jag fanns i harmoni med omgivningen men jag va ändå
borta. som i ett skal och jag kanske behövde det. en paus. men nu är det slut.

det är nytt år och jag hade en fin natt, jag jobbade men fick ändå skåla i champange
med min mamma och fina P&L. tolvslaget va lite kluvet men jag ångrara inte mitt val.
jag stod på en trapp men en något hårig sak och pussades med den lilla rädda damen
tätttätt intill mitt bröst. mamma var också där. och det fanns inga jag hellre hade velat
välkomna den nya tiden med.


tvåtusen elva sa att jag skulle bli kär, det kanske jag redan är.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0