indianer.
jag längtar liteförmycket och fantiserar liteförmycket och liteförbra om
mycket kommande saken. jag ser mig själv och andra i för mig just nu
självklara situationer som jag inte alls vet kommer vara sanning och
jag har förhöga förväntningar och borde nog sluta med det.
det som va var kanske inte alls överhuvudettaget någonting som jag trodde
eller hoppades och det som va var kanske egentligen ingenting alls. ändå tror
jag och tänker jag. men egentligen så gillar jag det också. det ovetande.
och jag ska sluta prata så mycket, sluta berätta allt, hålla tyst ibland och
låta andra prata mer. allting går runt, allting kommer tillbaka. förr eller
senare, allting görs påmint och görs om på något sätt. det är inte bra alltid.
det var så i helgen och säkert många helger innan det, jag minns inte riktigt
vad jag sagt men jag minns att emma bet mig hårt och att hon förmodligen
fick det tillbaka. men hellre att folk pratar illa en att man inte pratas om alls.
hellre kornigt än skarpt.
har du en ranunkel?? det är min absoluta favoritblomma! fin!
min också. den är magisk! :)
