When all else is lost the future still remains.

idag kom den. paniken. jag trodde jag skulle slippa den. trodde jag hade förändrats.
jag fick handsvett, ont i magen, blev gråtfärdig och höll på att svimma. som jag minns
den, jag fick lämna klassrummet, cykla nästintill gråtandes därifrån för att ställa mig
på löpbandet och tvinga mig att tänka på allt annat än detdär för några minuter. hade
kunnat stå där länge idag..

ge mig
ge mig
ge mig
lördagskvällen med bra känsla i magen..


helvetes jävla skit. för vem skulle jag ha behöv av att visa mig duktig för..
det är bara det att jag har öppnat min stora käft lite för ofta, lite för mycket
och nu har jag baddat som jag får ligga.