16.
man glömmer lätt helt bort en känsla när en annan urartar sig.
jag skulle ha skrivit om hur vackert allt har blivit, om hur jag
har kommit tillbaka, hur han höll mig fast i nått som inte var jag.
hur jag inte fattade och hur jag har kunnat lämna allt för en
annan som ville ha mig som något annat. det var inte bara det.
det är inte bara hen.
tiden var fin, som nu. det är bara jag. som är förstörd. som måste,
sluta!
jag har haft en underbar kväll men min syster och min kusin.
vi har skrattat som förr, pratat som förr, druckit som förr.
ändå är det något inom mig som inte fixar. någonting.
det måste lägga av nu. jag har sagt att jag aldrig mer ska säga
aldrig mer men nu är det så, det måste vara så..
jag ska aldrig mer trycka i mig saker för att dämpa en känsla
för att sedan pressa fingrarna in i halsen och spy och blöda.
jag ska aldrig mer ljuga för att kunna försvinna från en situation
bland människor jag älskar.
jag ska aldrig mer låta något utnyttja min kropp, min själ för att
slippa vara ensam & jag ska ta till mig livet, människorna,
omgivningen, tillvaron utan att tänka ur någon annan.
