When all else is lost the future still remains.

vet inte varför jag är kvar. ingen mening, men ingen mening att inte heller.
det är skönt att julen är slut. jag kommer inte komma ihåg den, jag ogillar den.
har alltid gjort. och jag har inte hållt min läxa och inte heller mina löften och jag
har inbillat mig att jag inte visste om dom.

jag hade glömt hur underbart det är att komma hem. jag kommer sakna här,
det är inte många månade kvar.

hon sa att man skulle våga gråta eller att man behövde gråta för att släppa och förlåta
och det är nog vad jag har gjort denna veckan. jag orkar inte det mer nu..
han sa att man skulle skratta åt det, skratta och förlåta men att förlåta va det viktiga.
han sa att man skulle se saker som småsaker så skulle det inte beröra en som det gör.

allt ligger i lådor, jag vill bort och jag vill stanna kvar.
jag vill ha höst och jag är sjuk rädd för den. jag har
tenta ångest och jag skiter i vilket. det är tomt innanpå
och utanpå. sex dagar kvar till sommarlov.

igår sa hon till mig att det finns vissa saker jag måste göra.
saker jag inte kan göra och som jag egentligen vägrar att
göra men som jag måste göra. man kan ju tycka att det
bara är att göra det och det är väl det jag måste. men det
tar emot.

det var mörkt när jag gick hem från jobb ikväll. det är en ny tid som kommer nu.

sommaren gåröver till hösten och hösten brukar innebärad förändring. jag har haft

en underbar tid. såbra att jag inte hade kunnat återberätta det åt någon som inte

har varit delaktig i den. såbra så jag inte har märkt hur någonting ont i mig har 

börjat komma igen, hur det har urartatsig mellan skratten och ruset och jobbet.

jag sa till mamma att denna sommaren har varit den bästa sommaren i hela mitt

liv att det har varit den bästa tiden i hela mitt liv. hon såg inte nöjd ut, kanske för

att hon inte varit så närvarande i den. men jag ljög inte, jag gör inte det så ofta 

längre.

 

jag hade ingen ångest inatt när jag la mig. 

ändå märker jag hur den tycker jag ska ha det.