jag får nog hålla allt tillbaks.

att sluta vara en öppen bok, sluta berätta saker åt folk och hålla allt inne
eller skriva det tusen gånger fast ingen annan läser och jag fattar inte själv.
inte fast jag läser det igen och skriver det igen. att göra rätt för sig för
någonannansskull eller för sin egen eller att man inte vet för vems. och i
ett tillfälle där man är för trött för att känna och för trött för att visa tvek.
mycket är inte mitt fel men det har blivit mitt fel och det blir försent att
inte om man inte inse. det börjar inte om från början och det kommer inte
tillbaks en gång till och jag tänker inte hamnade i nogra hörn och det va
ingenting man inte förstog. jag ska kolla på film, inte för att jag vill utan för
att jag behöver.

tillbaka.

precis med samma förklaringar, mothugg och tomhet.
jag orkar inte detta. det gjorde jag inte innan heller.


är det verkligen det här?

i måndags kom tristan, en liten kolsvart kisse som spinner när han leker.
i torsdags kom stina som spinner när hon får mjölk och som bestämmer
över tristan. de är tvillingar och ha vuxit upp i skogen. de är vildkatter.
och jag ska visst göra dem tama sen ska de flytta. det ska bli mysigt,
mysigt och lite sorgligt. och höstsällskap.



för det är oktober nu. 
förändrig & oktober.

RSS 2.0